Magnus Allgo antages som soldat i 1812, hvor han flytter til roten fra Sibbesmåla. Han deltager ligeledes i felttoget i 1813 – 14 (note 68) og arbejder også ved bygningen af Götakanalen (se også) (note 69). Han afskediges i 1843 grundet helbredsproblemer (”läkarintyg”) (note 70).
Familien
Magnus (f. 1796 eller 1797) i Ljuder Sogn, bliver gift med Ingrid Petersdotter, der kommer fra Vissefjärda. Hun er lidt ældre end ham idet hun er født i 1791 (note 71). Sammen får de en stor flok børn, hvoraf i hvert fald to dør meget tidligt. I 1817 får de en søn Peter, der allerede dør få dage senere. En ny søn, også døbt Peter, fødes i 1818. Han dør allerede den 9. marts 1819. Herefter fødes sønnen Carl Oluf i 1820. Han admitteres / konfirmeres i 1837 og fraflytter derefter sognet. I 1822 fødes datteren Cathrina Maria og i 1827 kommer endnu en datter, Frederika Christina, til. Tre år senere i 1830 fødes endnu en datter Anna Sophia. En sidste datter, Britta Louisa, fødes i 1832 men hun dør inden for få dage efter fødslen (note 72, 73, 74, 75, 76, 77 og 78) .
OVERSÆTTELSE
”Karl Oskar gick ut och synade den uoppodlade marken i Korpamoen. Det var granskog och bergknaller, det var ödsliga mor och ljungris ock tallrötter, der var sura sänker med vittmossa och tranbär, det var tuvig och kullrig slåtteräng. Och återstoden var stenskärv. Han tog en järnstang och stötte ned den här och var, och överalt hördes samma klang: sten. Han gick gennem hage och äng, i skog och mo, och det klingade mot järnstaken: sten, sten, sten. Det var en ensformig sång, en sorgsam sång, för den som ville bryta mer åker: sten” (Utvandrarna, p. 75)
I en kortere periode i 1812 bebos torpet også af Peter Nielsson og Cathrina Johansdotter. Han er torper fra Karsamåla Östregård og altså ikke soldat.
