Carl Lindecrona skriver i diktsamlingen "Indelta knektar. Typer och minnen" fra 1913:
OVERSÆTTELSE
Den indelta stammen var tungrodd och trög,
Men var dock ett släkte af män;
Ur hemsocknes torfva sin näring den sög
Och jordbunden nämnde man den,
Men hade det gällt, är jag viss att den stått
Emot fiendens hop som en damm,
Fram mot blixtrande eld hade modigt den gått
Vår trofasta indelta stam!
Måske lige i overkanten i den nationalromantiske skala; men immervæk en stor beundring for den "indelte knekt!"
