Måns Jönsson – 1686-1708
Den store nordiske krig fra 1700 til 1721 blev ført i den nordlige, mellemste og østlige del af Europa mellem på den ene side Sverige og Holstein-Gottorp og Danmark-Norge, Zar Rusland og Sachsen-Polen (og senere Hannover Preussen) på den anden side.
I 1708 står kampene særligt i det nuværende Lithauen og der leveres en række større og mindre slag og træfninger. I et af de større slag, Slaget ved Holowczyn, hedder det bl.a. i Wikipedia:
(Wikipedia "Store Nordiske Kriget Kriget i Baltikum") I avvaktan på Lewenhaupts anslutning ryckte Karl XII fram långsamt, och kringgick i allmänhet de ryska försvarspositionerna. Endast vid övergången av floden Vabitj vid staden Holowczyn den 4 juli 1708 gick han till anfall. I slaget vid Holowczyn anförde Karl XII personligen Livgardets bataljoner och de ryska försvararna under fältmarskalk Boris Sjeremetiev drevs undan, svårt tilltygade. Svenskarna var endast 12 500 man, medan ryssarna räknades till 39 000 man. Segern i detta slag räknas som en av Karl XII:s främsta. Efter denna lysande seger dröjde den svenske kungen under nio veckor i Mohilew och trakterna närmast öster därom, mellan Dnjepr och dess biflod Sozj, alltjämt inväntande Lewenhaupts försenade ankomst. Sannolikt hade han där övertygat sig om svårigheterna av att rycka fram genom de skogiga och glest befolkade trakterna mellan Smolensk och Moskva. Han beslöt att söka en bättre angreppsväg längre söderut, från Severien eller Ukraina.
I forhold til Plaggebo nr. 49 kan følgende læses:
Måns Jönsson – soldat fra 1686 til 1708 (dør i Lithauen ”av kosackerne ….massakrerad) (note 1 særnoter)
og måske er det i det omtalte slag om Holowczyn Måns Jönsson ”massakreres af kosakkerne” – eller måske er det i et af de andre slag – i alle fald er endnu en smålandsk soldat faldet - en af de (kilderne er lidt usikre) ca. 135.000 svenskere, der dør eller forsvinder i den Store Nordiske Krig
Gutter Starck – 1709-1715
Om Gutter Starck vides ikke meget og vi kan med Collin som kilde konstatere følgende:
Gutter Bengtsson Starck – soldat fra 1709 til 1715 (tilfangetaget af danskerne)
I soldatakten (se her) har vi yderligere en oplysning: nemlig, at Gutter Stark tages til fange ved:
"Fången 1715 af danskar i sjöbatalj 13 april 1715"
Det er svært lige at finde et mindre søslag den 13. april 1715 mellem danske og svenske flådeenheder. Det betyder ikke, at det ikke har fundet sted; men der kan også være tale om en mindre "datoforbistring." Kunne man forstille sig en mindre tidsforskydning således, at der i virkeligheden er tale om det meget mere veldokumenterede slag ved "Kolberger Heide" den 24. april 1715.
Her leverede en dansk eskadre på 8 linjeskibe og 3 fregatter under kommando af Christian Carl Gabel (se mere her) et 7 timer langt søslag mod en underlegen svensk styrke. Den svenske eskadrechef, Wachtmeister, må efter modig kamp sætte sine skibe på grund med henblik på at ødelægge dem. En ung dansk-norsk søofficer, chefen på fregatten "Løvendahls Galej," Peder Wessel - senere bedre kendt som Tordenskjold - standser ødelæggelserne af skibene, tager den svenske officer til fange og erobrer 3 svenske linjeskibe og 2 fregatter (se mere her).
Dette slag på "Kolberger Heide" må ikke forveksles med et andet bedrømt slag cirka samme sted den 1. juli 1644, hvor Christian den 4. for eftertiden skriver sig ind danskernes bevidsthed, når han "står ved højen mast" på sit flagskib "Trefoldigheden."
Måns Duva – 1716-1720
Krigen udkæmpes ikke alene til vands men også til søs og den 27. juli 1770 mødes russerne og svenskerne i et søslag ved Rödhamn / Granhamn ud for den sydlige del af Åland og her hedder det:
(Wikipedia "Store Nordiske Kriget Kriget i Baltikum") Den svenska flottan var bättre förberedd än året innan och fast besluten att sätta stopp för härjningarna. Därför avseglade amiral Erik Siöblad den 21 juli med en mindre flottstyrka till Åland för att lokalisera den ryska galärflottan. Den 26 juli nåddes Vaxholm av rapporten att ryska galärer hade siktats vid Föglö och Kökar och Vaxholmseskadern under amiral Carl Georg Siöblad avseglade för att möta upp sin bror vid Rödhamn. När de båda eskadrarna möttes vid Rödhamn 27 juli tog Carl Georg befälet. Han beslutade sig för att, mot flottchefen Hans Wachtmeisters order, anfalla den ryska flottan. Till en början gick anfallet bra. De ryska fartygen stängdes inne mellan Föglölandet och den svenska eskadern som passerade på kolonn medan de sköt sina bredsidor in bland de ryska fartygen[81]. Därefter gick fregatten Danske Örn på grund och bordades av ryssarna. I sina försök att undsätta Danske Örn gick ytterligare tre fregatter på grund varefter de omringades av ryska fartyg. Svenskarna försvarade sig framgångsrikt i flera timmar, men när vinden avtog tvingades linjeskeppet Pommern och fregatten Svarta Örn dra sig ur striden och lämna sina kamrater åt sitt öde.
og i det tidligere vi har skrevet
Måns Bengtsson Duva – soldat fra 1716 til 1720 (dræbt i søslag 27/7 1720) (note 2 - særnoter)
fremgår det, at rotens tredie soldat Måns Duva dør – netop i et søslag og netop den 27. juli 1720 – i et slag hvor ca. 2.000 svenske soldater også bliver slået ihjel.